Mina tankar går just nu tillbaka till sommaren och då tiden var helt perfekt. Jag kände mig dagligen sedd och älskad. Det var en sådan underbar känsla att vara glad och lycklig. Aldrig kände jag mig ensam. Jag hade alltid någon att prata med och jag fick alltid en kram då jag behövde det. De nätter jag hade mina panikattacker visste jag vem jag kunde ringa. Jag hade alltid något att se fram emot. Vad har jag nu? Mina dagar går långsamt framåt utan några förväntningar. Jag känner samtidigt att jag står still i livet. Vilken väg ska jag gå? Vilken är rätt? Det gör så jävla ont inom mig. Jag vill inte tänka såhär, jag vill att allt är bra och flyter på. Men givetvis finns det alltid problem i mitt liv. Är det så svårt att älska någon?

Idag är det exakt 7 år sedan vår älskade ponny Rambos Ramona lämnade oss 😢

Som titeln säger; det blir två självbiografier. I alla fall just nu. Vem vet om det blir fler i framtiden 😊 Anledningen till att jag har valt att dela boken i två upplagor är för att det finns två röda trådar och jag vill endast ha en. I den första boken är den röda tråden droger och i den andra relationer. Kommer bli bättre såhär, även om båda böcker kommer innehålla lite av allting. Jag är noga när det gäller att ha en röd tråd, det blir enklare för författaren och för mina läsare 😊 Tyvärr har ju min ena dator krånglat otroligt mycket i sommar, så jag har inte vågat skriva så mycket som jag hoppats på. Ska försöka få ordning på den bärbara så jag kan börja jobba på allvar. Håll tillgodo!

Ligger i jacuzzin och tar det lugnt. Lyssnar på polsk hiphop på högsta volym också 😊 Har fortfarande jätteont i höften och ryggen, men vad ska man göra när Sveriges vård inte hjälper? Bara att härda ut... Jag funderar på om jag ska fortsätta rida eller inte. Många hästar har orsakat hemska olyckor för mig tidigare och så hände det åter igen igår. Jag älskar ju hästar och att rida, det är ett svårt val att ta 😞 Kan inte livet vara enklare?

Igår var några gamla vänner hos mig och vi grillade. Jättemysigt 😁 Vi grillade bland annat flintastek och majskolvar. Jag frågade Aleks om jag fick vara grillmästare, men han minns den gången 2011 då jag brände hela maten. Jag sa det är sex år sedan, nu jag kan laga mat. Aleks bestämde igår efter en lång betänketid att jag kunde få grilla majskolvarna. Tror ni inte jag brände dom också? 😂 Ja, det är något fel på hans grill har jag kommit på.

Vi drack gott och många minnen dök upp. Som när jag och Melissa lekte bönder 2011. Det slutade med att igår satt vi och gjorde om samma grej 😂 Herregud vad vi skrattade. Underbar kväll och jag gör gärna om detta 😊

Det är en underbar känsla att vara kär, liksom hela kroppen bubblar av lycka. Jag har träffat en perfekt polsk man, dvs M 😁 Han kan allt och mycket mer. Vi har inte känt varandra så länge, men det känns som om vi känt varandra i flera år. Jag kan berätta allt för M och jag vet att det stannar där. Vi är alltid öppna med varandra, inga hemligheter. Alltid respekt för varandra, inga sura miner. Det är så ett förhållande ska vara 😊

Jag borde inte ens ha gått till jobbet imorse... Ångesten från helvetet besökte mig 😢 Som ni sedan tidigare vet så blir det rörigt i mitt huvud när det blir för mycket runt omkring mig. Jag har ju faktiskt ADHD. Det har varit kaos senaste tiden och idag exploderade mitt huvud. Jag stressade som fan på jobbet, ändå var jag över en timme sen hos varenda brukare. Det är det värsta jag vet att just vara sen 😞 Chefen sa dock till mig att jag får inte stressa, vilket kändes skönt att höra från henne. Jag grät i bilen när jag körde mellan två brukare, tyvärr märkte brukaren att jag hade varit ledsen. Mina skådespelartalanger var inte speciellt bra idag. Ingenting var bra idag på jobbet... Eller jo, en riktigt snygg polack arbetade när jag gick förbi och han började helt plötsligt prata om vädret. Jag stannade en liten stund, pratade med honom och glömde stressen och ångesten för några få minuter 😊

Kom nyss hem, har ont i ryggen som in i helvete 😓 Vill egentligen bara lägga mig i sängen under täcket och gråta. Tyvärr hjälper inte det... Jag får bita ihop och köra på. Själva jobbet i sig är inte hårt eller tungt, men att ta sig i och ur bilen är ett helvete 😞 Som tur är jag ledig imorgon och kan vila upp mig. Eller ja, vila blir det ju inte precis. Vi håller på att packa inför flytten och vi måste även åka och handla lite saker imorgon.

Att sitta hemma en lördag är ju inte det roligaste direkt. Man läser på Facebook och ser bilder på Snapchat att folk festar eller är ute med sin partner. Alla utom jag... 😞 Så är livet ibland! Jag har fått gosa ner mig i soffan med massa kuddar och filtar istället. Har ju svårt att sitta still långa stunder så har ju gått upp för att ta en kort promenad ute då och då. Nu ikväll gick jag runt på gården i nästan en timme 😊 Så skönt för ryggen! Hade tyvärr inte dom bästa skorna, var liksom barfota i foppatofflor. Jag gick ju inte någon längre sträcka utan promenerade runt i cirklar typ samtidigt som jag rökte och smsade med vänner. Älskar den friska luften på kvällen och natten, helt ren. Ändå bor vi i en storstad så borde ju lukta avgaser dygnet runt. Tack och lov att det inte gör det 😊

Nu ska jag göra i ordning lite te för att varva ner kroppen. Jag är så glad att jag har lärt mig att dricka det 😊 Har ju avskytt te till och med förra året. Allt är tack vare min bästa vän Bartek, vi hade så mysiga stunder då vi drack te och pratade om allt möjligt. Tyvärr kan vi inte längre ha dessa stunder 😞 Ibland blir inte livet som man tänkt sig...

Jag förstår inte hur annorlunda mitt liv ser ut idag. På bara ett år är jag en helt annan person än vad jag var. Jag är mig själv, fast en bättre version 😊 Malina De Luxe! Så stora steg jag har tagit, så många band jag har klippt. Inte konstigt att jag hela tiden var trött förr, jag umgicks ju med folk som tog energi. Idag umgås jag endast med folk som ger energi. I min umgängeskrets idag finns inga missbrukare, alkoholister eller kriminella. Jag umgås endast med personer som har båda fötterna på marken, som är stabila, som vet hur man använder livet på rätt sätt. Det är knappt att jag tror allting är sant, men det är det ju 😊

Det är två personer som har hjälpt mig extra mycket att komma hit där jag är idag. Jag är så himla tacksam, kommer aldrig glömma vad de har gjort för mig 😚 Den första personen som har hjälpt mig är min sambo S. Han har kämpat som bara den för att få mig att inse hur dåliga personer jag hade runt omkring mig. Han fick mig ur sängen på morgonen när jag helst av allt ville glömma allt och alla. När ingen trodde att jag skulle klara av något så trodde han på mig. S har varit hård och bestämd mot mig, i början tyckte jag att han var "elak", men idag är jag så jävla tacksam för hans hjälp. Samtidigt som han var hård och bestämd mot mig så gav han efter ibland och höll om mig när jag var ledsen för att livet tog emot. S hjälp har varit guld värt och är fortfarande ❤

Den andra personen som har hjälpt mig är min underbara vän Hajrije. Hon har alltid funnits där för mig i både svåra och glädjande stunder, dygnet runt. När jag haft problem så har Hajrije alltid kommit med tips och lösningar. Ibland funderade jag på att ta mitt liv, direkt fick hon mig på andra tankar. En bättre vän än Hajrije kan man inte ha 😊 Det är synd att vi bor en bit ifrån varandra, men om det är äkta vänskap så behöver man inte bo nära varandra. Jag vet alltid vart jag har henne och kan ringa henne när som helst. Givetvis kan hon ringa mig dygnet runt också, det handlar ju om att ge och ta. Den kvinnan vet hur man får mig att skratta. Varje gång jag är ledsen och till exempel sitter och gråter så skriver hon något och direkt är tårarna borta och jag skrattar. Min älskade, bästa vän ❤

Idag är det exakt ett år sedan min älskade vän Bartek tog sitt sista andetag. Det är svårt att förstå, känns som om det var igår vi satt hemma hos mig och drack te tillsammans. Men det är över ett år sedan 😢 Varför är livet så orättvist? Alla idioter är istället kvar i livet och fortsätter plåga andra. Bartek var en helt underbar person, han hjälpte mig mer än någon annan någonsin kommer att göra. Jag kunde ringa honom när som helst under dygnet. I svåra tider kramade han om mig och grät. I varje glad stund kramade han mig och skrattade. Han var mitt allt, den enda jag litade på fullt ut. Bartek visste allting om mig, saker jag aldrig berättat för någon annan. Mina hemligheter stannade hos honom.

Tatueringen jag har på mina vänstra revben är ett minne av Bartek. Jag lät texten stå på vänstra sidan för det är närmast hjärtat. Texten Kocham cię robaczku är från en låt som spelades under hans begravning. Det var just när denna låt spelades som alla pusselbitar ramlade på plats för mig. Jag älskade honom mer än en vän. Det är något jag aldrig kommer förlåta mig för. Att jag inte erkände för mig själv tidigare. Detta är mitt livs största misstag 😢

Jag hoppas att du har det bra i himlen, min älskade ängel. Du finns alltid vid min sida, även om jag inte kan se dig. Ibland försöker du visa dig på olika sätt, som en fågel som sitter på balkongen eller som ett löv som blåser rakt i mitt ansikte. Jag kommer aldrig glömma dig. Jag älskar dig nu och för alltid, Bartek Mazankiewicz ❤

Det är svinkallt hos mina föräldrar ska ni veta. Känner mig som en isbit 😞 Ligger ändå nerbäddad i sängen i mitt gamla rum med Patrik bredvid mig. Jag minns inte ens att jag bott här en gång i tiden, allt är förändrat. Mina ljusblå tapeter med vita moln är borta. Inget av mina saker finns kvar heller i mitt rum. Lite tråkigt, men mina föräldrar får göra vad dom vill. Jag flyttade ju härifrån när jag var 17 år. Det är åtta år sedan. Livet går vidare 😊

Imorgon ska jag åka på födelsedagskalas hos min moster 😊 Det ska bli mysigt! Efter kalaset blir det hem och bädda rent sängen, fixa i ordning all vår smutstvätt och starta diskmaskinen. Just nu är det kaos hemma, ingenting är i ordning. Jag klarar inte det 😞 Så måste städa och fixa imorgon, hoppas bara axeln klarar av det. Godnatt på er!