Idag är det exakt ett år sedan min älskade vän Bartek tog sitt sista andetag. Det är svårt att förstå, känns som om det var igår vi satt hemma hos mig och drack te tillsammans. Men det är över ett år sedan 😢 Varför är livet så orättvist? Alla idioter är istället kvar i livet och fortsätter plåga andra. Bartek var en helt underbar person, han hjälpte mig mer än någon annan någonsin kommer att göra. Jag kunde ringa honom när som helst under dygnet. I svåra tider kramade han om mig och grät. I varje glad stund kramade han mig och skrattade. Han var mitt allt, den enda jag litade på fullt ut. Bartek visste allting om mig, saker jag aldrig berättat för någon annan. Mina hemligheter stannade hos honom.

Tatueringen jag har på mina vänstra revben är ett minne av Bartek. Jag lät texten stå på vänstra sidan för det är närmast hjärtat. Texten Kocham cię robaczku är från en låt som spelades under hans begravning. Det var just när denna låt spelades som alla pusselbitar ramlade på plats för mig. Jag älskade honom mer än en vän. Det är något jag aldrig kommer förlåta mig för. Att jag inte erkände för mig själv tidigare. Detta är mitt livs största misstag 😢

Jag hoppas att du har det bra i himlen, min älskade ängel. Du finns alltid vid min sida, även om jag inte kan se dig. Ibland försöker du visa dig på olika sätt, som en fågel som sitter på balkongen eller som ett löv som blåser rakt i mitt ansikte. Jag kommer aldrig glömma dig. Jag älskar dig nu och för alltid, Bartek Mazankiewicz ❤