Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Jag har mått så jävla dåligt det senaste halvåret och jag har känt mig så ensam och hjälplös. Även om jag har underbara vänner och en familj som har stöttat mig så har det inte hjälpt. Jag såg deras hjälpande händer, men jag kunde inte nå dom. Detta var det fjärde självmordsförsöket som jag gjorde i år och jag lyckades inte. Även om jag försökte komma till himlen så ville inte Gud det. Jag tror att det finns ett bestämt datum då man ska dö och min dag är inte än.

 

Detta skedde den 2 april under natten. Jag minns inte så mycket, bara att jag svalde en massa starka tabletter, skar upp båda armarna och sedan när ingenting hände så fick jag panik och ringde ambulans. När jag såg att även polisen stod utanför huset så fick jag ännu mer panik och svepte ett glas som jag trodde var vodka, men det var klorin. Ambulansen tog med mig till Medicinska Akutmottagningen där dom övervakade mig i några timmar. Jag minns hur mycket hallucinationer jag hade och att jag dragit bort EKG-sladdarna från min kropp. Jag hade tydligen även ringt min pappa samt Gandalf och berättat allting. Mer minns jag inte från själva självmordsförsöket och Medicinska Akutmottagningen 😔

 

När jag vaknade upp och mina värden såg bättre ut skickade läkaren mig till Psykiatriska Akutmottagningen. Dock ville jag inte dit, men dom satte mig i en rullstol och tvingade dit mig. Min pappa mötte mig där och vi satt länge och väntade. Då började mitt huvud fucka ur totalt och jag fick panik. Personalen tog med mig till ett annat rum och där satt jag i flera timmar innan läkaren beslöt sig för att sätta LPT på mig och lägga in mig på en avdelning.