Jag drack inte te förr, jag totalt hatade smaken och förstod inte varför man drack det. När jag var yngre och hade ont i halsen så försökte min mamma få mig att dricka te med honung i. Det gick inte, smaken var så sjukt äcklig. Jag förstod varför man drack kaffe, man blev ju pigg. Men te, varför?

År 2015 då jag bodde i Gdansk (Polen) så förstod jag att alla drack te på kvällen och pratade. Det var som en sällskapsdryck i princip. Jag försökte dricka, men kunde endast få i mig halva glaset. Jag drack inte för det var gott, utan för att visa respekt. Smaken var indisk och för varje dag som gick i Gdansk började jag tycka mer och mer om det. Men det var ingen favorit och jag hade inga planer på att fortsätta dricka te.

I slutet av 2015 då jag var tillbaka i Sverige var jag ofta hos min extra-familj, dvs familjen Mazankiewicz. Även de drack te som en sällskapsdryck på kvällarna. Jag kunde inte tacka nej och till slut började även jag tycka om te. Det blev till och med så populärt att jag kunde ta mig en kopp te hemma när jag var ensam 😊 Sedan dess jag har druckit te, både på morgonen och kvällen. Dock inte varje dag, men oftast när jag är frusen eller sjuk, men även som en sällskapsdryck.

Kvällen innan min älskade vän Bartek var med om den tragiska olyckan så satt vi hemma hos mig och drack te, pratade och umgicks. Jag minns den kvällen som om den var igår. Helt underbar kväll, men jag tror vi alla visste vad som skulle hända...