Jag har aldrig i hela mitt liv blivit kallad för anorexia-barn eller liknande. Förrän i lördags... En av  mina tjejkompisar som var på den polska festen blev riktigt chockad 😳 Hon undrade om jag hade slutat äta eller om jag svälter mig själv. Jag trodde inte det syntes så väl att jag minskat i vikt. Jag svälter mig absolut inte och har inte heller slutat att äta. Men jag kan inte få i mig ett normalt intag av mat längre. Det är klart jag är rädd, men än så länge har jag allt under kontroll. Jag vill gå ner i vikt, men inte på fel sätt som detta. Min sambo tjatar på mig att jag måste äta för att orka, det gör även mina föräldrar och vänner. Tyvärr är det lättare att säga att man ska äta än att faktiskt göra det 😞 Sedan i måndags har jag även börjat kräkas efter att jag ätit, dock inte med vilja. Jag kan vara hungrig och sugen, precis som jag alltid kunnat. Men när jag tar första tuggan av maten så får jag svårt att tugga och svälja. Jag vet inte om det sitter i psyket eller om det faktiskt är något fel på mig fysiskt?