När jag inte trodde att den här dagen kunde bli värre så knackade det på ytterdörren och utanför stod en civilpolis. Jag förstod ingenting... Blev så förvånad 😳 Mannen gav mig en lapp där det stod jag måste åka till polisstationen och hämta ett brev. När jag frågade vad det handlade om vågade mannen att svara på det. Allting var så mystisk, trodde nästan att jag drömde. Jag tog emot lappen, civilpolisen gick i väg och jag stängde ytterdörren. Stod säkert i 1 minuter med öppen mun och kollade på lappen. Vad i helvete var detta?

Det fanns ett telefonnummer på lappen och direkt ringde jag. Fick inte så värst mycket mer information om vad det gällde tyvärr. Däremot ordnade jag så att polisen kunde åter igen komma hem till mig och ha brevet med sig. Kunde dom inte tänkt på det första gången? 😳 I alla fall en timme senare knackar det åter igen på ytterdörren och där står två poliser med uniform. Den ena gav mig brevet och förklarade lite vad det handlade om. Jag blev så sjukt förvånad att jag mina ben nästan vek sig. Jag trodde inte mina ögon och öron. Varför jävlas Sverige med mig? 😢

Jag har för tillfället ingen lust att berätta mer ingående vad det handlade om. Det räcker att min dag, min helg, antagligen mitt liv är förstört. Direkt berättade jag för både min sambo, mina föräldrar och min moster vad som hänt. Inte heller dom förstod vad som pågick. När jag senare berättade för mina närmaste vänner så brast det för vissa. Fick telefonsamtal efter telefonsamtal, men jag orkade inte svara. Kände mig så ångestfylld och ledsen, tänkte hemska tankar att jag ville avsluta mitt liv. Jag vet att jag är stark, även detta klarar jag hand i hand med mina närmaste ❤