Mina närmaste vänner vet att jag har genomgått en operation idag, dvs tagit bort alla fyra visdomständer. Låter kanske inte som den värsta gradens operation precis och det är det inte heller. Men man brukar aldrig ta bort alla fyra visdomständer på en och samma gång, max två stycken. Min tandkirurg är en av de bästa i vårat län och jag litade till hundra procent på honom. Han hade berättat om alla komplikationer som kan medföra, men att det aldrig hade hänt med honom. Jag har tandläkarskräck och valde därför att göra ingreppet under narkos. Har fått vänta sedan 2012 på att få genomgå denna operationen, så det är skönt att det är över nu. Men jag vet att det kommer att bli ett rent helvete de första veckorna... För er som är nyfikna kommer jag berätta hur allting gick det, eller i alla fall det som jag minns 😃

Det började med att jag vaknade 05:45 på morgonen. Fick inte äta någonting, bara dricka lite vatten ihop med PRE-medicineringen. Jag skulle ta 1,5 g Alvedon, 25 mg Postafen och 5 mg Stesolid. Pappa kom och hämtade mig och körde mig till sjukhuset. I bilen satt jag och försökte slappna av, lyssnade på musik och så. Vi var framme lite tidigare än planerat, så vi tog en cigg innan vi gick in till väntrummet. Min Stesolid hade slagit till rejält så var väldigt snurrig, men framförallt lugn. Klockan 07:30 hade jag tid och vi satte oss i det urtråkiga väntrummet. Min tandkirurg kom ut till väntrummet och pratade med mig lite ang att de vill kunna laga en tand samtidigt på mig också. För min del var det helt okej, jag skulle ändå sova så de fick laga och dra bort allt de ville. Tandkirurgen gick i väg och strax därefter kom en tandsköterska och bad mig följa med till narkosavdelningen. Jag och pappa skildes åt och jag följde snällt efter tandsköterskan. Faktiskt så minns jag inte ens vägen upp till narkosen, för den lugnande tabletten gjorde verkligen sitt jobb 😜

Jag fick byta om i ett omklädningsrum på narkosavdelningen, låsa in mina värdesaker och gå på toaletten. Sedan fick jag direkt komma in i operationsrummet där det var typ fyra narkossköterkor och en narkosläkare. Jag la mig på en hård säng, de pratade med mig hela tiden på ett mycket lugnande sätt. En sjuksköterska satte på mig EKG, för att kunna följa hjärtrytmen under narkosen. En annan sjuksköterska stack in en kanyl i handen och lyckades på första försöket. Jag sa till henne att hon måste bli min privata stickare så duktig som hon var 😉 De vägde mig också, tydligen hade jag gått ner 7 kg på tre veckor. Sedan började en sjuksköterska att spruta in mediciner i min kanyl. Först var det morfin, sen något slemlösande eftersom jag röker, sedan Stesolid, åter igen morfin och så höll det på i säkert 30 minuter. Låg på sängen och skrattade för blev så borta. Narkosläkaren började prata serbiska med hennes kollega och jag ville helt plötsligt vara med i deras samtal så jag flikade in med några serbiska meningar. Stämningen höjdes och det blev mycket skratt 😁 Sedan förstod jag att det blev allvar när narkosläkaren satte en andningsmask över min näsa och mun. Hon sa till mig att jag måste andas djupa andetag. Fick samtidigt i mig ännu mer morfin i kanylen och även sömnmedlet. Sedan var operationen igång...

Vaknade några timmar senare på uppvaket. Vet att första gången jag hade vaknat så hade personalen frågat vad mitt namn var och jag svarade "Malina", men de kunde tydligen inte uttala det så jag fick heta "Malle". Mitt gamla traditionella smeknamn haha 😁 Sedan hade jag tydligen frågat om jag fick behålla mina visdomständer för att tandfén skulle ge mig pengar. Ni vet hur sjuka saker man säger efter en narkos, helt galet! Jag lyckades i alla fall somna om några gånger och de få gånger som jag var vaken i början grät jag pga smärta. De sprutade i morfin efter morfin. Ännu värre var ju när bedövningen började släppa och jag fick värsta tänkbara smärtan 😢 Då gav dom mig morfin-dropp som hängde på en ställning vid mig. Men istället började jag att kräkas och det var ju inte det bästa precis. Så fick i mig sprutor mot illamående samtidigt. Tycker det var ett himla sprutande både innan och efter operationen, men jag är glad att de inte snålade. En patient ska aldrig känna smärta eller ligga flera timmar utan att få hjälp. Min tandkirurg kom senare under dagen och pratade med mig på uppvaket. Han meddelade att operationen hade gått bra och att jag kommer få med mediciner hem över helgen samt att han kommer skriva ut mer på måndag. Vi ska ha telefonkontakt både fredag och måndag. Egentligen skulle jag stannat längre på uppvaket och bli mer pigg, men pappa stod utanför och stressade. Jag klarar inte när människor står och stressar så. Blev faktiskt irriterad, han måste väl förstå att man ska få koppla av efter en narkos?

Hur jag kom hem minns jag inte direkt, förutom att pappa körde mig. Vet att vi stannade på Ica Maxi, Coop Forum och Apoteket på vägen hem för jag skulle köpa näringsdrycker då jag inte får äta mat den kommande helgen. Men vi köpte diet-drycker som innehåller alldeles för lite kalorier, så jag måste köpa nya så jag får i mig näring. Nu ligger jag i sängen och vilar, har svårt att sova pga smärtan så ska försöka se en film istället. Älskling kommer hem ikväll och tar hand om mig ❤️