Hur kommer jag kunna gå vidare i livet utan att tänka tillbaka? Tankarna återkommer dagligen och jag gråter ofta. Varför gjorde jag inte något när jag kunde? Jag kunde rädda livet på en människa. Fast samtidigt så är det Gud som bestämmer vilka som ska leva och vilka som ska dö. Något jag lever efter är att ibland måste Gud offra en människa för att en annan ska få det bättre. Det är dumt att kanske tänka så, men jag har själv varit med om detta två gånger på loppet av tre år. Min syster begick självmord i maj 2013 och efter det blev mitt liv plötsligt bättre, i alla fall med en sak. Jag vill inte tänka så, men det stämmer. Sedan dog Bartek i mars 2016 och efter hans bortgång blev mitt liv också bättre. Jag drog mig ifrån allt dåligt som jag fastnade i och insåg plötsligt att jag hade en framtid. Sjuka tankar kanske ni tycker, men livet har en mening och varje person har också en mening i livet.

Som den jourhavande prästen sa till mig när Bartek gick bort; lås dörren till ditt dåliga förflutna och kasta nyckeln. Du kan alltid kolla genom nyckelhålet, men du kommer aldrig att kunna gå tillbaka dit. Det är så sant, minnen kommer alltid att finnas, men jag kommer aldrig sätta min fot där igen. Även hur mycket minnen jag än har med Bartek så kommer de förbli minnen. Han var min bästa vän, min bror, mitt allt. Han var den enda som förstod mig under den tiden. Aldrig att jag då kunde tänka mig vad som skulle hända. Man ska ta vara på den tiden ihop med de man älskar, för man vet aldrig när det tar slut 😢❤️