Godmorgon kära läsare 😃 Som ni vet så är jag redan vaken och ska strax sätta mig i bilen och åka till jobbet. Har lovat att hjälpa till några timmar på morgonen. Inga problem, behöver ändå pengar samtidigt som jag behöver rutin att komma upp. Längtar som bara den tills jag får mitt fasta schema och kan börja på allvar. Jag ser på klockan att jag måste skynda mig nu, bjuder på en återblick från min blindtarmsoperation jag gjorde i början av året. Vi hörs senare idag!

 

Allt började med att jag och Bartek åt pizza hemma hos mig på söndagskvällen den 31 januari. Vi köpte två kebabpizzor som vi delade på, alltså vi åt en i taget. Viktigt vetande! Jag mådde lite dåligt på kvällen, somnade framför teven vid 21-tiden och vaknade vid 01 och var helt svettig. Bartek var fortfarande kvar och sa att jag hade varit orolig när jag sov. Vi åt den andra pizzan och jag kände hur illa jag mådde. Först tänkte jag att jag blev matförgiftad, men Bartek kände ingenting alls. Jag gick och spydde för mådde otroligt dåligt. Den natten sov jag mer sämre än någonsin och drömde en konstig dröm att jag var på sjukhuset och skulle operera mig.

 

Jag vaknade när Bartek skulle åka till jobbet och kräktes ännu en gång. Han ville inte åka ifrån mig ifall jag skulle bli sämre, men jag sa att jag klarade mig och antagligen var det bara magsjuka. Ingenting blev bättre under dagen, jag hade hemska magsmärtor, kunde endast ligga på sidan i soffan och fick feber upp mot 38,1°C. Jag kontaktade 1177 kl 16:42 för att få en tid på jourcentralen och jag skulle då vara där 21:15. Jag var dum som inte bokade en taxi i samband med samtalet, för jag kunde verkligen inte köra bil. Då trodde jag att det antingen berodde på magsjuka eller bukspottkörtelsinflammation. Med tanke på att det blev en del alkohol den helgen kunde bukspottkörteln bli inflammerad vad jag läste på nätet. Dock ändrades smärtan efter hand och la sig ner mot högra sidan där blindtarmen är. Jag har aldrig tidigare haft problem där och tänkte att jag bara hade fått för mig att smärtan ändrades. Men så var det inte, jag fick även högre feber och då hade jag ändå två Alvedon i kroppen.

 

Allt blev värre på bara några få minuter och jag kallsvettades. Jag kontaktade min kusin på Facebook som jobbar vanligtvis på SOS Alarm 112. Hon sa att det kunde vara blindtarmen, men var inte helt säker. Hon tyckte att jag istället borde åka till akutmottagningen direkt istället för jouren. Men jag kunde knappt sitta upp och behövde en liggande sjuktransport. Min kusin hjälpte mig att få fram telefonnummer till liggande sjuktransport och jag kontaktade de omgående vid 19:10. Satt i deras kö i 17 minuter innan jag kom fram... En man undrade varför jag behövde deras transport och jag förklarade exakt min situation. Då tog en kvinna telefonen från mannen och sa att en blindtarmsinflammation kan vara dödligt och därför vägrar hon skicka en liggande sjuktransport. Däremot var redan en ambulans på väg till mig sa hon. Mitt hjärta började fladdra av chock, allt gick så himla fort att jag inte förstod riktigt vad som hände. Bara åtta minuter senare var ambulansen framme hos mig, de gjorde en del undersökningar på mig och tog med mig till akutmottagningen i en snabb fart. Mannen som satt bak med mig ordnade en operations-kanyl i mig och gav mig medicin mot illamående. Någon morfin vågade jag inte ta i ambulansen pga jag mådde fruktansvärt illa. Jag var väldigt rädd, men visste att jag var i trygga händer.

På akutmottagningen hamnade jag i ett undersökningsrum och en kirurg kom ganska omgående in till mig. Först klämde han på min mage och jag skrek till utan att kunna behärska mig. På en skala 1-10 hade jag 9,8 ont. Jag kunde inte heller lyfta mitt högra ben som jag brukar utan att känna en fruktansvärd smärta. Kirurgen ville att de skulle ta blodprover på mig, även urinprov och en till temp (fast rektal). Feber hade jag fortfarande, men de andra proverna visade inga direkta fel. Dock tycker jag inte om att undersköterskorna tar blod från kanylen, jag har lärt mig att det blir inte alltid bra provsvar. Jag fick även Ketogan insprutat i kanylen mot smärta och efter en stund kom en till kirurg och kollade på mig. Först var han inte säker på om de skulle behålla mig på sjukhuset. Jag fick dåliga vibbar från honom och började själv tveka om jag hade så ont?! Men han bad mig hosta en gång och när jag gjorde det kom en ännu värre smärta och tårar. Det var det som avgjorde allting och ca kl 22:45 bestämde sig kirurgen för att operera mig. Tror ni jag blev rädd eller? Jag låg där helt ensam och hade fruktansvärt ont och skulle bli opererad akut. Men kirurgen lugnande mig och sa att jag kommer vara sövd och visade hur de skulle göra på ett ungefär.

 

Lika snabbt som kirurgen gick ut kom en sköterska från en kirurgisk avdelning in och hämtade mig. Jag skulle duscha i bakteriedödande medel inför operationen, det gjorde nog mest ont av allt. Jag fick nya kläder också, en sådan snygg klänning där man visar upp hela rumpan. Direkt när jag la mig i avdelningens säng fick jag mer Ketogan och även Stesolid intravenöst. Så lugn har jag aldrig varit i hela mitt liv... Den sjuksköterskan som hade hand om mig var mycket bra och tog sig tid att prata med mig. Jag hade ingen som helst lust att sova utan ville vara med på vad som hände. Även om jag var lugn och trött så försökte jag göra mitt bästa för att vara vaken. Det var knappt jag kunde hålla ögonen öppna, men lyckades tills de rullade ner mig till operationssalen. Blev sövd typ direkt och vaknade några timmar senare. Min blindtarm var mycket riktigt inflammerad och hade nästan spruckit. Blev tre öppningar som de sytt igen och jag fick ligga kvar två nätter på avdelningen. Hela tiden fick jag smärtstillande och hade kateter. Sofie, Robin och Ismet besökte mig flera gånger och det var trevligt. Dock tyckte inte mina två rumskompisar (två gamla tanter) att mina besökare var välkomna. Shit the same, jag får ha besökare om jag vill 😉