Igår på kvällen ringde jag 1177 som hänvisade mig till 112. Anledningen var att jag fått ett fästingbett och ihop med det blivit stel i nacken, migränanfall och feber. Så ambulansen tog med mig direkt, de gick inte ens in i lägenheten. Jag kom till akutmottagningen väldigt fort, två sjuksköterskor tog prover på mig och satte kanyl. Allt gick väldigt fort och helt plötsligt var läkaren inne hos mig. Han ställde frågor och undersökte mig noggrant. Sedan sa han att de måste göra en lumbalpunktion i ryggen på mig. Herregud, tänkte jag?! Inga nålar i min rygg, fy fan. Men efter att de gett mig massor Midazolam och Stesolid intravenöst så lugnade jag mig en del. Min kompis höll om mig och jag skrek som en gris när läkaren började sticka in den långa nålen i min ländrygg. Han lyckades inte få nålen på rätt ställe för att ta prover från ryggmärgen. Jag hoppade till flera gånger pga den hemska smärtan. Han försökte igen och jag var nära på att kräkas och svimma. Det gick inte den gången heller pga att jag inte satt still. Jag tänkte att nu var det över, jag slipper. Men nej, bara någon minut senare kommer en kvinnlig narkosläkare in och ger mig tre bedövningssprutor i ryggen. Sedan började hon försöka få nålen rätt och jag grät och skrek och sa elaka ord till alla som befann sig i rummet. Men narkosläkaren lyckades få proverna de ville ha och jag var glad när de slutade hålla på med nålarna.

 

Jag var tvungen att ligga en timme helt stilla och det vet ni som känner mig hur det gick. Haha, inte speciellt bra. Sedan blev jag röksugen och ville gå ut och röka. Det var helt okej, men när jag kom tillbaka till undersökningsrummet kräktes jag. En sjuksköterska sa att jag får inte anstränga mig så mycket. Det hela resulterade i att jag fick stanna över natten pga mitt illamående. Jag hade inte hjärnhinneinflammation som tur var, men borelia har jag så nu måste jag äta antibiotika i 10 dagar. När ska allt elände sluta?