Jag fick hoppa med kryckorna in i ett rum och lägga mig på britsen. En annan sjuksköterska tog bort operationsplåstret och skulle se om allt såg bra ut. Både stygnen och såret såg normalt ut tydligen. Hon tvättade rent såret och fy fan vad ont det gjorde. Sedan lämnade hon mig i rummet och inget förband på foten. Öppet sår och massa bakterier i lukten, inte speciellt smart va? Leo som var med mig fotograferade såret så jag fick chans att se, men det var nog inte så bra för hela rummet blev svart. Det rusade in massor av personal som lyfte sängen upp och ner typ. En frågade om jag hade ätit, vilket jag inte hade gjort på två dagar. Då fick jag dricka saft. Sen lämnade dom mig igen, utan att veta när läkaren skulle komma.

I ungefär 3 timmar låg jag där i rummet innan en otrevlig, svensk läkare kom in. Han ursäktade sig inte ens. Snabbt gav han min fot uppmärksamhet och sa det såg jättebra ut. Då frågade jag om smärtlindring för jag kunde inte sova eller gå. Han sa bestämt nej, men antibiotika kunde jag få. Det var droppen för mig... Om det nu såg så jävla bra ut varför ska jag då äta antibiotika? Läkaren lämnade rummet och skulle be sjuksköterskan att lägga om foten igen. Efter 10 minuter gick Leo ut och frågade om de skulle komma eller inte. Då fräste de bara åt honom. Fan de sitter ju ändå bara där på sina feta arslen. Jag lindade om foten med mitt bandage och hoppade ut från sjukhuset. Inte nog med det, taxibolaget vägrade skicka en taxi. Förstod inte varför ens, men den personen som jobbade där gjorde inte sitt jobb. Jag fick lida i onödan med långa sträckor till bussen och sedan från bussen till hemmet. Jävla fucking sjukvård i Sverige!