Vi tog bilen ner ifall det var alldeles för många patienter och vi skulle inte orka vänta. Men det var ganska lugnt på akutmottagningen igår. Jag fick först besöka triagen där en sjuksköterska tog temp och puls på mig. Hade 37,8° i temp och 122 i puls. Kändes inte så bra... I alla fall kom jag in ganska snabbt på ortopedakuten, berättade för läkaren hur det var och hur jag kände inför operationen. Det var en svensk läkare, mycket trevlig och förstående. Jag fick en Stesolid för att lugna mig inför operationen. Den skulle börja verka efter 30 minuter och då skulle vi börja. Dock fick han andra patienter och tabletten tappade ganska snart effekt. Då fick jag ännu en till Stesolid. Jag väntade på att den skulle verka ett tag tills jag kände hur rummet blev till moln.

Leo som var med mig hämtade läkaren och berättade att nu skulle operationen fungera perfekt. Läkaren kom, fixade i ordning bedövningssprutan och tryckte in den i foten. Jag visste att den gjorde ont, men inte såhär ont. Jag försökte tänka på något annat, men det var svårt. Det gick ändå ganska snabbt över och jag fick vänta 15-20 minuter igen. Stesolidet verkade väldigt bra och jag behöll lugnet.

Läkaren kom in i rummet efter en stund igen och dukade upp för operation. Jag la mig på sidan, blundade och andades lugnt. Jag var så rädd att det skulle kännas när läkaren skar i min fot. I början kände jag inget, det enda var att jag hörde hur han skar bort hud. Äckligt lät det! Och lite glassplitter hittade han, men inte mycket. Sedan sydde han ihop foten och satte på ett speciellt plåster. Det var helt okej att jag skulle köra bil hem.

Jag hoppade vingligt på kryckor till bilen. Att en läkare sa att jag kunde köra bil med två Stesolid i kroppen och en nyopererad fot som också var helt bedövad var ju konstigt? Men jag fick hem bilen, det var ju det jag ville. Sov väldigt bra på tabletterna jag fick på ortopedakuten, behövde inte ta Theralen. Dock vaknade jag tidigt imorse av hemska smärtor i foten och såg till min fasa att hela plåstret var blodigt. Sådan här smärta är inte normat... Jag tror stygnen har gått upp. Kan inte sova, inte ens tänka klart. Har tagit maxdosen Theralen nu på morgonen för att kunna sova och samtidigt vara lugn pga smärtan. När Leo slutar jobbet ska vi ringa ortopedakuten och berätta vad som hänt.