Kanske inte den bästa förklaringen till sjuksköterskan på akuten i natt. Men hon förstod oss. Vi skrattade faktiskt inte. Hela kvällen skrattade vi och hade kul, men den lilla isfläcken förstörde det roliga. Jag och Sofeya fick dela rum, jag fick ligga ner i den underbart hårda sängen pga ryggen. Jag fick någon ryggskena som gjorde så jävla ont. Mer ont än vad jag hade innan. Sofeya fick ingenting. Sen åkte vi till röntgen och där tog det lång tid. Jag fick åka säng, Sofeya åkte rullstol med hjälp av snälla Bartek. Där tog dom av mig ryggskenan och det knäckte i hela ryggen. Sen när vi var tillbaka på akutmottagningen så klagar personalen på att ryggskenan inte är på?! Som om det är mitt fel? Dom satte på en ny och jag kände mig stelare än någonsin. Men efter bara fem minuter kommer dom in igen och plockar bort den. Inget brutet eller så, jag hade "bara" knäckt till ryggen och sträckt mig.

Problem nr 2; jag berättade om mina kramper under magen/rumpan. Det gjorde så ont då, speciellt i rumpan. Dom frågade massa frågor, men förstod inte riktigt felet. Så sköterskan sa något om en spruta så gick hon. Blev rädd... Bartek skrattade åt både mig och Sofeya som låg där helt allvarliga. Liksom, jag kunde dött! Sköterskan kom in igen, hon förklarade något om att vi är på fel avdelning för kramper men hon ska försöka få bort det jobbiga. Så fick en spruta i skinkan för att musklerna ska slappna av. Det skulle ta 30 minuter innan den verkade. Jag var kissnödig efter 10 minuter så jag hasade mig upp ur sängen och ska ställa mig på benen. Då viker sig dom och jag ramlar. Jag tänkte nu jävlar har jag brutit ryggen. Mina ben är döda! Bartek larmade personalen och dom hjälpte mig upp. Dom frågade vart jag var på väg och jag svarade att jag tror jag är på väg till Gud. Då fick jag göra blåstest och se hur full jag var. Men resultatet visade normal-full eller vad man säger. Ingen körning, men inte redlös. Det blev bättre med muskelavslappnande men när det släppte hade jag sjukt ont i mina ben och kramper även där. Så jag ska kontanta en mottagning för sånt.

Och hur gick det för min älskade vän Sofeya? Jo, hon hade brutit ett revben. Men sköterskan sa bara att hon ska ta det lugnt. Sedan gick vi hem och på vägen ut säger Sofeya "vi ses" till dom i receptionen. Snacka om galet!