Åkte rullstol till ultraljudet, frös som fan. Hade ändå två filtar på mig... En manlig läkare visade mig hur min mage såg ut & berättade om det såg bra eller dåligt. Han tog inte heller i hårt. Men så kom en muslimsk kvinna med slöja in i rummet & tog över. Hon riktade bort skärmen från mig, sa inte ett ord & tryckte som fan. Jag ville bara skrika!

När jag kom tillbaka till avdelningen & mitt rum så åt jag en smörgås & drack massa saft. Var så törstig. Mitt dropp var avstängt & ingen brydde sig att starta det. Jag vågade inte riktigt pilla för visste inte om det skulle vara på eller avstängt?! Jag somnade efter jag ätit & sov till & från. När jag vaknade var jag snurrig & kände mig febrig. Tog tempen vid 15-tiden & hade 38,8 graders feber 😞 Då kom även Leo till mig & höll mig sällskap. Han hade köpt med sig en sallad & Coca-Cola till mig. Jag gillar inte maten här så blir att köpa egen mat.

Den jobbiga smärtan från i natt kom tillbaka & jag fick panik. Samtidigt skulle sköterskan ta massa blodprov eftersom jag hade feber. Men jag sa skarpt nej till henne, är så trött på allt stickande. Speciellt när jag har så ont. Ingenting blir bättre när jag spänner mig, får panik & gråter. Det går bara inte att sticka mig då... Så fick jag en spruta i magen & smärtan gick över en stund. Jag & Leo kunde ligga tillsammans i min säng & se på film. Det var så mysigt ❤ Nu har han åkt hem, saknar honom redan. Han ställer upp för mig så mycket när jag ligger här. Finaste människan ❤