Har fått frågor om hur jag mår nu för tiden & om jag fått hjälp på VUP. Många av er som frågar vill söka hjälp, men vet inte om dom "vågar". Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga till er. Såklart att ni ska söka hjälp om ni mår psykiskt dåligt. Dock får ni förstå att det är långa väntetider & att ingen hör av sig till er under tiden dom utreder. Jag har fått vänta i sju månader för att få ett svar. Varannan vecka så ringde jag till VUP för att kolla hur det gick, men dom visste inget. Så jag fick ett mobilnummer till psykologen som hade hand om min utredning, men han varken svarade eller ringde upp då jag lämnade flera meddelande. Jag väntade... Trodde att dom hade glömt bort mig. Men idag fick jag ett brev att min utredning är klar & jag har inga psykiska sjukdomar. Jag är frisk!

 

Såklart att man kan må dåligt psykiskt utan att ha någon psykisk sjukdom. Alla går inte runt hela livet & mår bra? Det är naturligt att man mår dåligt ibland. Som när det händer mycket i ens liv. Allt från att en i släkten dör till att man får ett IG på matteprovet. Sedan finns det vissa människor som mår mer dåligt än andra & klassas då som "psyksjuka". Ett dåligt ordval, jag vet, men ni förstår vad jag menar. Dom får stoppa i sig piller varje dag för att kunna må bra. Men ändå gör dom inte det... Viktuppgångar, yrsel & andra biverkningar förstör deras liv istället för deras sjuka tankar. Ja, livet är inte lätt! Jag är glad att jag slipper alla mediciner. Fick äta flera olika för att läkarna skulle hitta den som passade mig bäst. Det gjorde ingen & det var kanske det som gjorde att dom förstod att jag inte var sjuk. Jag bara mådde så dåligt när allting hände på en & samma gång.

 

Det är skönt att veta att man är frisk. Fast det har jag alltid vetat? Att man har ångest betyder inte att man är psykiskt sjuk. Alla har mer eller mindre ångest & läkarna klassar inte min ångest som en diagnos. Jag har inget emot folk som faktiskt har psykiska sjukdomar & att det är satt som en diagnos. Har flera vänner som lider av ADHD, Borderline mm. För mig är det okej att umgås med dom så länge jag inte blir nerdragen i deras mående! Jag kan lyssna på deras problem, men jag vill inte själv må dåligt för det.

 

Hoppas att ni fick lite att tänka på efter att ni läste detta... Och till er som funderar på att söka hjälp; gör det! Hellre att man söker än inte. VUP anklagar inga för att ha gått dit i onödan. Även om man inte får någon diagnos så kan man gå dit för att prata med en psykolog. Ha det bra!