Många har reagerat på att jag inte umgås med mina "gamla" vänner längre. Något som jag verkligen borde ta upp här i bloggen. För jag har inte dumpat några vänner? I alla fall inte dom som fortfarande är trevliga mot mig. Men förr när jag bodde i Lidköping så umgicks jag med folk i Lidköping, inte så konstigt kanske? Nu när jag bor i Skara så umgås jag med folk här. Samtidigt så får man nya kontakter & det blir nya vänner. Ta bara Aleks & Lukasz som exempel. Ingen av dom bor i närheten, men jag är ändå vän med dom. Ja, förutom Lukasz då som är min pojkvän.

Jag har till & med vänner som har flyttat tillbaka till sitt hemland. Vissa har inte fått uppehållstillstånd i Sverige & andra ville jobba i hemlandet. Så dom kan jag ju inte umgås med direkt? Blir lite krångligt att flyga fram & tillbaka bara för att man ska träffa dom som vanligt. Jag fäster mig inte direkt vid en enda vän, utan jag kan umgås med olika personer hela tiden. Det finns ingen som klassas som "bästis" i mitt huvud.

Klart, det är tråkigt att man inte umgås lika ofta längre med vissa personer. Men vi har vuxit upp & dom flesta som jag känner har slutat skolan. Det innebär jobb, flytt & andra saker. Man vaknar upp en dag & inser att man hade det bättre förr då alla gick i högstadiet & man kunde umgås med sina vänner varje dag. Men nu är det inte så längre. Kanske träffas man ute på krogen eller en hemmafest. Man måste låta livet segla i väg. Samtidigt som man inte vill släppa sina vänner. Varför göra det? Man kan ju fortfarande vara vänner, bara att man inte träffas lika ofta längre.