Kom ut från tandkirurgen alldeles nyss. Jag och Kasia sitter i rökrutan och chillar lite innan vi drar oss tillbaka hem. Helt otroligt så bra det gick för mig. Även om jag var rädd och undersökningen var väldigt smärtsam. Min tandkirurg är så otroligt bra, kan verkligen rekommendera honom till alla er som har tandläkarskräck 😊

När jag kom in i undersökningsrummet så fick jag förklara mina besvär. Jag berättade att jag haft sjukt ont efter operationen som var den 17 november, 2016. Högra undersidan av käken har varit svampig och mycket smärtsam. Jag har varit tvungen att äta Alvedon och starkare smärtstillande preparat för att ens kunna äta. Tyvärr 😞 Det har även skavt som om jag hade en kniv i munnen. Jag har dock aldrig sett några synliga benbitar, tills igår. Och mycket riktigt, det fanns tre stycken benbitar som även kirurgen såg. Dom var sylvassa och han förstod inte hur jag kunnat stå ut med smärtan. Vad skulle jag göra? Jag såg ju inga benbitar förrän igår 😳

Jag hade ju redan i huvudet planerat att nu måste dom öppna upp käken igen. Alltså skulle jag behöva stå i kö för narkos igen. Men kirurgen lugnade mig och sa att han kunde lätt ta bort benbitarna eftersom dom satt endast i köttet. Även om jag litar på honom till hundra procent så blev jag nervös. Smärta, det är det värsta jag vet 😢 Men snabbt tog kirurgen fram en bedövningsspruta och stack mig flera gånger i munnen. Samtidigt som vi väntade på att jag skulle bli helt bedövad så tog dom röntgenbilder. Det såg jättebra ut annars och det gjorde mig lugn. Kirurgen drog ut tre sylvassa benbitar från min undersida av käken. Ja, det gjorde ont även om jag hade bedövning. Men tänk hur ont det skulle gjort med bedövning 😳 Det vill jag inte ens tänka på.

Inget bokmärke eller tandborste fick jag som plåster på såret, haha 😉 Jag fick istället massa bomullstussar instoppade i munnen för att blodet skulle stoppas. Såg ut som en hamster enligt Kasia. Den bjuder jag på 😁