Jag & stockholmssyndromet, huh?
Igår fick jag ett ganska gott skratt. Fast efter ett tag förstod jag att det inte var så roligt. När jag tänker tillbaka så vet jag att jag har hört det tidigare från flera personer. Kanske är det sant? Att jag har varit med om Stockholmssyndromet, dvs att jag blev tillsammans med min värsta ovän. Men idag är vi inte ovänner, utan väldigt bra vänner. Jag förstår folk som reagerar på våran vänskap eftersom dom bara har hört att vi varit som hund & katt.
Så ni ser kära läsare, det är inte svårt att bli vän med sin värsta ovän. Fast jag blev ju mer än vän, haha. Men idag kan vi umgås som vänner utan att tänka på vårat förhållande. Det tycker jag är bra, även han.
Jag har likadana fast rosa strass :)