Jag läste tidigare idag i Aftonbladet om en tjej som hade tagit livet av sig. Varför? Jo, för hon blev kallad emo & var tvungen att gå till varje klass & berätta att hon inte var det. Jag vet inte hur denna tjejen såg ut. Hon kanske gillade emo-stilen eller så mådde hon bara psykiskt dåligt & kanske skadade sig själv. Men jag kände igen mig själv när jag läste artikeln.

Dagen innan jag började på på Uddetorp så blekte jag mitt hår (eftersom det fanns en utväxtrand). Jag var som ni kanske fattar blond då. Jag älskade mitt hår & plattade det jämt. Men så fick mitt liv en vändpunkt en vecka in på första terminen & jag skadade mig själv rätt mycket. Jag blev så frustrerad så jag färgade mitt hår mörkbrunt. Minns faktiskt inte varför, men det bara blev så.

Flera elever på skolan såg mina armar & ett rykte började sprida sig. Jag var emo-tjejen som skar sig själv. Fanns en till på skolan som mådde dåligt & tog till metoden att skära sig själv. Så vi var två mot alla andra... Killarna skrek "jävla emo-horor" till oss. Jag orkade inte höra dom orden varje dag. Så gick & pratade med några lärare & dom förstod våran situation. Men gjorde dom något för att stoppa det? Nej, inte ett skit. Jag pratade med polisen om detta & jag kunde göra en anmälan. Men jag gjorde inte det... Dumt nog.

Idag är jag "hon som skadade sig själv" i skolan. Jag bryr mig inte längre ifall dom skriker ord eller kollar konstigt. Det är inte jag som får problem en dag, det är dom. Istället för att räcka en hjälpande hand så slog dom. Det gör ont i mig när jag tänker tillbaka. Men det är bara några få månader kvar i skolan. Sedan slipper jag idioterna. Ingen har väl tänkt tanken att det kunde vara deras fel om jag tog livet av mig...